Skriv om en kvast

-Vad menar du? Vi kan ju inte flyga på den?
-Klart att vi kan, jag ska visa er. Man bara lyfter på benet och sen sätter man sig på kvasten bara. Sen ska man bara tro, så ska ni se att ni lyfter innan ni vet ordet av.
Den lite äldre damen klättrade upp på kvasten och knyckte lite på knäna som för att låtsas sitta på kvasten. De två barnen stod med munnarna öppna och med ett minst sagt häpet uttryck i ansiktet.
-Seså, upp på era kvastar så flyger vi iväg.
Barnen började skruva lite på sig och skrattade lite nervöst när plötsligt deras yngre syster kommer in i rummet.
-Vad ska mormor göra med kvasten?
-Jag ska till Blåkulla, du vill kanske följa med istället Lillan eftersom dina syskon avstår.
-Jaa!
Lillan blev alldeles extatisk, hon fick aldrig följa med någonstans, men nu skulle hon få följa med och inte bara de äldre syskonen. Mormodern tog tag i den ena kvasten och gav till Lillan.
-Kom så lyfter vi.
Lillan hoppade upp på kvasten och vips så var både mormodern och Lillan borta. Lillans äldre bror och syster såg om möjligt ännu mer häpna ut.

Att försvinna

- Har du funderat något mer på det jag sa igår till dig?
- Jag funderade halva natten, men jag vet inte riktigt om det gör någon skillnad faktiskt.
Saga sörplade i sig lite kaffe från sin kopp och flyttade vikten från vänster till höger skinka, sen från höger till vänster skinka igen. Efter ett antal skiftningar i viktfördelningen så bestämde hon sig för att ha jämn fördelning mellan båda skinkorna där hon satt.
- Har du lite svårt att sitta still?
- Nejdå, bara lite träsmak i baken. Kom du fram till något då?
- Äsch, vi kan väl prata om något annat? Har ni kommit fram till vad den lilla ska heta?
Saga skrattade lite för sig själv och bet lite på nagelbandet.
- Vi vet inte ens om det är en pojke eller flicka, så då är det svårt att bestämma namn.
- Kim, då kan det ju kvitta.
Louise lutade sig lite bakåt där hon satt i fönsterkarmen med ciggen i handen. Saga tog ett hastigt andetag och blinkade några gånger.
- Du vet att jag inte tycker om när du sitter där i fönsterkarmen.
- Men vad tyckte du om namnet då?
- Jag tror inte att Jesper gillar idén med ett namn innan vi vet om det är en flicka eller pojke men jag ska framföra önskemålet.
- Är du lycklig med honom?
- Jag är så lycklig jag kan bli.
Sagas nagelband blödde lite nu efter allt bitande och hon sög lite på tummen för att inte kladda blod någonstans.
- Så lycklig du kan bli?
- Ja precis.
Louise fimpade i ett litet fat som stod på bordet bredvid fönstret. Hon såg upp mot solen, rakt in i solen. Sedan tittade hon in mot det mörka rummet och blinkade för att skapa egna fyrverkerier i huvudet. Louise var uttråkad, tankspridd och fundersam.
- Det är bra, Saga. Du vet att jag vill att du ska vara lycklig.
- Snälla Louise, vi har pratat om det här.
- Jag tänkte inte säga mer än så, jag är glad att du är lycklig. Blir det en dotter kan ni alltid fundera på om ni vill döpa henne till Louise. Det betyder faktiskt hjältinna.
Louise smakade på ordet, hjältinna. Hon skrattade lite och sträckte på sig.
Saga kände ilningen i hela kroppen, hon bara försvann.