Skrivpuff - lyssna

Idag satt jag vid minneslunden där min mormor finns. Jag skrev ett brev till henne. Det passade så bra in på dagens puff att det fick se internetets ljus...


"Hej mormor. Jag saknar dig, fastän jag egentligen inte kommer ihåg så mycket av dig. Mitt starkaste minne av dig är när vi matade fåglarna i pildammarna. Eller din hörslinga i vardagsrummet. Dina stora walkin-closets som jag älskade att gömma mig i fastän jag var lite mörkrädd. I den lilla garderoben fanns alla sagoböcker, lilla, lilla gumman i det lilla, lilla huset. Jag skrev redan som liten, skrev en dikt som du hade sparat. Tror att den handlade om hösten, vi hittade den när vi rensade ur din fina lägenhet.
Jag kommer ihåg jularna hos dig, den fina bordsserveringen, den mysiga fåtöljen. Jag kommer ihåg när jag satt på golvet i bilen och plockade fjäll från dina ben. Jag kommer ihåg så mycket små saker, som när jag satt i fönsterkarmen i köksfönstret och tittade på alla bilar på Norra Skolgatan. Jag kommer ihåg "Ord ur ord", där du säkerligen visste att jag fuskade, men det var för att du skulle tycka att jag var duktig. Jag kommer ihåg Gin Rummy när du pusta varje gång du fick en tvåa. Kommer ihåg när mamma fick hjälpa dig med alla kort. Mamma hade oftast listat ut att du egentligen kunde öppna med det där kortet du slängde.
Jag kommer ihåg när du och mamma löste korsord och jag fick hämta rätt lexikondel till er, jag kom alltid tillbaka med fel del.
Men jag kan inte komma ihåg din röst, eller om du hade något speciellt personlighetsdrag. Jag vet att du var snäll, intelligent. Jag vet att du hade ett stort hjärta. Jag önskar att jag frågade dig om hur det var förr. Jag önskar jag var äldre då och kunde uppskatta allt du hade att ge. Jag ser dig som den där starka kvinnan som klarade allt. Kanske är det därför jag sitter här nu och hoppas att du lyssnar."

Skrivpuff - försköna

Lina satt framför datorn och knappade febrilt. Det bruna håret hängde i testar framför ögonen på henne. Hon tog en paus för att sticka handen i chipspåsen, krängde i sig några nävar med sourcreamchips och fortsatte knappa på datorn. Frustrerat lutade hon sig tillbaka för att titta på sin text.

Hej, här har ni en tjej i sina bästa år, alltså 32. Jag är 170 lång och väger runt 70 kg, där är en hel del muskler eftersom jag tränar så mycket jag hinner med. Jag gillar att gå ut och träffa folk, men jag gillar även att stanna hemma och titta på film. Är en allätare när det kommer till både musik och film. Jag vill gärna träffa dig som är likasinnad, i samma åldersgrupp. Du får gärna också tycka om att träna så vi har något gemensamt. Hoppas på många svar.

Lina tittade på sin kontaktannons. Hon var 37, typ 165 när hon sträckte på axlarna. Hon har vägt 70 kg en gång i tiden men sedan fortsatte hon upp till 95 där hon numera befinner sig. Hon tycker om att gå ut, iallafall ända bort till Hemmakväll för att hyra några filmer. Tränar? Jo, det gör hon de gånger hon tar trappan istället för hissen, vilket blir när hon känner att hon hinner. Hon har alltså inte direkt ljugit. Hon trycker på "skicka"-knappen och bestämmer sig för att oroa sig över eventuella besvikna dejter vid ett senare tillfälle.

Skrivpuff - befria

Jag befriade mina innersta känslor, mina innersta begär. Jag gick lös på allt och alla runtomkring med min nyfunna vän; "känslan". Alla runt omkirng mig kunde se att jag förlorat förståndet helt och hållet, jag hade gått över gränsen, jag hade blivit galen. Allting började den där dagen då det där samtalet skulle samtalas. Det är inte du, det är jag. Jag hoppas du bara tänker gott om mig. Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag trodde aldrig att det skulle bli något allvarligt av det. Du är så underbar, du kommer träffa någon som verkligen förtjänar dig.
Vad betydde alla dessa floskler? Vad betyder alla klyschor när hjärtat slets i tusen bitar, om och om igen. Smärtan blev som olidlig när du yttrar de där orden; men visst kan vi väl vara vänner ändå?.

Nu springer jag runt på cafeét och gör det du trodde du skulle slippa när du tog det här samtalet , jag gör en scen. Jag skriker på dig. Du undrar varför jag skriker.

- Jag är gravid, din jävla jubelidiot.

Skrivpuff - Epok

De var så klåfingriga, alla de små barnen. De sprang in och ut i affären hela tiden. Jag visste att de tog saker, mest godis, men jag kunde inte göra något. Jag var alldeles för gammal för att jaga runt glyttar som inte fått någon vettig uppfostran, det var verkligen inte mitt jobb att ge dem uppfostran heller. På min tid så vågade vi aldrig springa och sno på det där sättet, vi väntade snällt utanför medan mor och far gick in och handlade. Möjligtvis handlade vi några karameller i en strut någon dag efter skolan. Nu ränner de små liven här hela tiden, man skulle kunna tro att de skulle rulla fram efter allt snask de sätter i sig. Jag förstod inte varför jag egentligen höll liv i fars gamla kiosk, de enda kunderna jag hade var de som inte betalade för sig. Men, om jag inte stod där i kiosken så skulle jag bara sitta hemma i fåtöljen och vänta på att barnen skulle ringa och prata lite. Det gjorde de så sällan så det var inget att sitta och vänta på.
Jag stängde dörren och låste, jag hade öppet lite som jag ville, kanske var det därför jag inte direkt hade några kunder. Jag sålde inte så mycket längre heller, det var mest choklad och plockgodis som var stelt och gammalt som jag hade där i kiosken. Lite glass också, men jag skulle inte rekommendera någon att köpa den för frysen är inte helt pålitlig. Jag ställer mig utanför och tittar på skylten, "Hanssons konfektyr och tobak". Jag fick en liten rysning i kroppen när jag insåg att när jag dör så går en epok i graven. Var tid har väl sin charm, tänker jag innan jag skriker åt ungjävlarna att sluta kasta sten mot fönstren på kiosken.