Skrivpuff - hejda sig

"Seriöst, hade du inte velat veta om Roger var otrogen?"
Sylvia vaknade ur sin tillfälliga matkoma och tittade på sin allra bästa vän i hela världen.
"Nej, Petra, jag föredrar att leva i total förnekelse istället."
"Men det är ju helt sjukt. Han skulle ju kunna träffa någon nu i denna stund utan att du visste något alls."
Sylvia funderade på att berätta för att Petra att hennes egen pojkvän kanske också gjorde det, egentligen visste Sylvia att han med största sannolikhet gjorde det också. Roger hade förtroligt berättat för Sylvia att Tobbe, Petras pojkvän, hade haft en affär mer än en gång. Sylvia skulle precis öppna munnen när hon hejdade sig, Petra var taktlös, arrogant och snobbig men hon kunde ändå inte göra så mot henne.
"Petra, ibland kanske man mår bättre av att inte veta."
I själv verket hade Sylvia tyckt det varit rätt skönt ifall Roger haft en liten affär vid sidan om, då hade hon kanske inte behövt ha sex med honom så ofta. Hon var ganska trött om kvällarna och Roger verkade helt outtröttlig. Hon skulle egentligen vara tacksam att han inte var som Tobbe men.. Hon hejdade sig än en gång i tankegångarna och försökte fokusera på det som Petra hade att säga.
"Tobbe hade berättat direkt, det har han lovat, jag hade aldrig kunnat.."
"Titta! Där är Lena från kontoret ju! Lena! Här borta."
Petra såg lite sårad ut men Sylvia tålamod hade börjat tryta och snart skulle alla hemligheternas slinka ur henne om hon inte fick något annatmatt koncentrera sig på.

Skrivpuff - reklamera

Sofia satt vid köksbordet, utanför föll regnet, det fullkomligt forsade ner faktiskt. Skeden skramlade mot kaffekoppen medan hon rörde runt, runt och runt i kaffet. Hon satt som i trans och tittade ut på det bedrövliga vädret. Allting hade varit toppen tills för ett år sedan. Hon hade fått sparken från ett jobb som hon älskade. Nedskärningar hette det, "vi måste skära på kulturen först, vet du". Nej, det visste hon inte, hon förstod inte varför det alltid var kulturen som var tvungen att skära ned sig först. Utan utbildning och knappt gymnasiebetyg så fanns det inte så mycket Sofia kunde göra. Hon sökte butiksjobb och städjobb, hon försökte med lite frilans inom journalistik men det gick väldigt dåligt. Det hade nu gått så långt att hon inte hade råd med hyran längre eftersom hon inte längre fick a-kassa. Hon hade inte heller någon sambo längre, kan kastades ut efter att han varit otrogen, men hennes bästa vän naturligtvis. Att be sina föräldrar om hjälp med pengar var det inte fråga om, inte för att de inte hade pengar, de var snuskigt rika. Utan för att hon ville behålla lite stolthet. Hon satt där med alla pappren från alla instanser, funderade på vad hon kunde sälja för att klara sig en månad till. Sen tänkte hon att, nej, varför skulle hon orka det, en månad hit eller dit.
Det regnade in, hon orkade inte stänga fönstret. Apatisk.
Högt för sig själv med ett snett leende på läpparna säger hon, "Jag undrar vem man ska ringa till för att man vill reklamera sitt liv?" Hon väntade sig nästan ett svar men när det inte kom något så gick hon fram till fönstret och stängde det innan hon gick in till sängen och slängde sig i den så det knakade och jämrade i den.

Skrivpuff - lyssna

Idag satt jag vid minneslunden där min mormor finns. Jag skrev ett brev till henne. Det passade så bra in på dagens puff att det fick se internetets ljus...


"Hej mormor. Jag saknar dig, fastän jag egentligen inte kommer ihåg så mycket av dig. Mitt starkaste minne av dig är när vi matade fåglarna i pildammarna. Eller din hörslinga i vardagsrummet. Dina stora walkin-closets som jag älskade att gömma mig i fastän jag var lite mörkrädd. I den lilla garderoben fanns alla sagoböcker, lilla, lilla gumman i det lilla, lilla huset. Jag skrev redan som liten, skrev en dikt som du hade sparat. Tror att den handlade om hösten, vi hittade den när vi rensade ur din fina lägenhet.
Jag kommer ihåg jularna hos dig, den fina bordsserveringen, den mysiga fåtöljen. Jag kommer ihåg när jag satt på golvet i bilen och plockade fjäll från dina ben. Jag kommer ihåg så mycket små saker, som när jag satt i fönsterkarmen i köksfönstret och tittade på alla bilar på Norra Skolgatan. Jag kommer ihåg "Ord ur ord", där du säkerligen visste att jag fuskade, men det var för att du skulle tycka att jag var duktig. Jag kommer ihåg Gin Rummy när du pusta varje gång du fick en tvåa. Kommer ihåg när mamma fick hjälpa dig med alla kort. Mamma hade oftast listat ut att du egentligen kunde öppna med det där kortet du slängde.
Jag kommer ihåg när du och mamma löste korsord och jag fick hämta rätt lexikondel till er, jag kom alltid tillbaka med fel del.
Men jag kan inte komma ihåg din röst, eller om du hade något speciellt personlighetsdrag. Jag vet att du var snäll, intelligent. Jag vet att du hade ett stort hjärta. Jag önskar att jag frågade dig om hur det var förr. Jag önskar jag var äldre då och kunde uppskatta allt du hade att ge. Jag ser dig som den där starka kvinnan som klarade allt. Kanske är det därför jag sitter här nu och hoppas att du lyssnar."

Skrivpuff - försköna

Lina satt framför datorn och knappade febrilt. Det bruna håret hängde i testar framför ögonen på henne. Hon tog en paus för att sticka handen i chipspåsen, krängde i sig några nävar med sourcreamchips och fortsatte knappa på datorn. Frustrerat lutade hon sig tillbaka för att titta på sin text.

Hej, här har ni en tjej i sina bästa år, alltså 32. Jag är 170 lång och väger runt 70 kg, där är en hel del muskler eftersom jag tränar så mycket jag hinner med. Jag gillar att gå ut och träffa folk, men jag gillar även att stanna hemma och titta på film. Är en allätare när det kommer till både musik och film. Jag vill gärna träffa dig som är likasinnad, i samma åldersgrupp. Du får gärna också tycka om att träna så vi har något gemensamt. Hoppas på många svar.

Lina tittade på sin kontaktannons. Hon var 37, typ 165 när hon sträckte på axlarna. Hon har vägt 70 kg en gång i tiden men sedan fortsatte hon upp till 95 där hon numera befinner sig. Hon tycker om att gå ut, iallafall ända bort till Hemmakväll för att hyra några filmer. Tränar? Jo, det gör hon de gånger hon tar trappan istället för hissen, vilket blir när hon känner att hon hinner. Hon har alltså inte direkt ljugit. Hon trycker på "skicka"-knappen och bestämmer sig för att oroa sig över eventuella besvikna dejter vid ett senare tillfälle.

Skrivpuff - befria

Jag befriade mina innersta känslor, mina innersta begär. Jag gick lös på allt och alla runtomkring med min nyfunna vän; "känslan". Alla runt omkirng mig kunde se att jag förlorat förståndet helt och hållet, jag hade gått över gränsen, jag hade blivit galen. Allting började den där dagen då det där samtalet skulle samtalas. Det är inte du, det är jag. Jag hoppas du bara tänker gott om mig. Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag trodde aldrig att det skulle bli något allvarligt av det. Du är så underbar, du kommer träffa någon som verkligen förtjänar dig.
Vad betydde alla dessa floskler? Vad betyder alla klyschor när hjärtat slets i tusen bitar, om och om igen. Smärtan blev som olidlig när du yttrar de där orden; men visst kan vi väl vara vänner ändå?.

Nu springer jag runt på cafeét och gör det du trodde du skulle slippa när du tog det här samtalet , jag gör en scen. Jag skriker på dig. Du undrar varför jag skriker.

- Jag är gravid, din jävla jubelidiot.

Skrivpuff - Epok

De var så klåfingriga, alla de små barnen. De sprang in och ut i affären hela tiden. Jag visste att de tog saker, mest godis, men jag kunde inte göra något. Jag var alldeles för gammal för att jaga runt glyttar som inte fått någon vettig uppfostran, det var verkligen inte mitt jobb att ge dem uppfostran heller. På min tid så vågade vi aldrig springa och sno på det där sättet, vi väntade snällt utanför medan mor och far gick in och handlade. Möjligtvis handlade vi några karameller i en strut någon dag efter skolan. Nu ränner de små liven här hela tiden, man skulle kunna tro att de skulle rulla fram efter allt snask de sätter i sig. Jag förstod inte varför jag egentligen höll liv i fars gamla kiosk, de enda kunderna jag hade var de som inte betalade för sig. Men, om jag inte stod där i kiosken så skulle jag bara sitta hemma i fåtöljen och vänta på att barnen skulle ringa och prata lite. Det gjorde de så sällan så det var inget att sitta och vänta på.
Jag stängde dörren och låste, jag hade öppet lite som jag ville, kanske var det därför jag inte direkt hade några kunder. Jag sålde inte så mycket längre heller, det var mest choklad och plockgodis som var stelt och gammalt som jag hade där i kiosken. Lite glass också, men jag skulle inte rekommendera någon att köpa den för frysen är inte helt pålitlig. Jag ställer mig utanför och tittar på skylten, "Hanssons konfektyr och tobak". Jag fick en liten rysning i kroppen när jag insåg att när jag dör så går en epok i graven. Var tid har väl sin charm, tänker jag innan jag skriker åt ungjävlarna att sluta kasta sten mot fönstren på kiosken.

Skrivpuff - Fängslande

Jag vaknade med den värsta huvudvärken i mannaminne. Jag blinkade några gånger och försökte komma ihåg kvällen som gjorde mitt huvud tungt som ett kassaskåp.

"Det skulle bli en lugn kväll, en vit kväll, kvällen då jag gick hem i tid för att nästa dag gå upp och förbereda en presentation inför jobbet. Från början skulle jag inte ens ut, men det blev en öl hos en kompis. Väl hos kompisen så anslöt några till, det kom mer öl. Volymen skruvades upp och spritskåpet öppnades. Planer började smidas för var vi skulle gå ut. Samtal ringdes, fler skulle ansluta. Jag skulle precis tacka för mig när Hon dök upp. Ni vet den där människan man skulle göra vad som helst för att få uppmärksamhet av. Den där människan man fantiserar om när det är tråkigt på jobbet, eller även när det är roligt för den delen. Hon frågade om jag redan skulle gå, naturligtvis svarade jag nej. Det blev en drink, jag började bli berusad. Vi tog taxi, Hon satt nära, hennes hand på mitt lår, hon pratade högt i mitt öra. Vi kom in på klubben och tog plats i baren. Jag dansar inte, upprepade jag fler gånger, det blev nästan som ett mantra. Hon dansade framför mig istället, alla började dansa framför mig, ville ha med mig till dansgolvet. Svettigt, blinkande ljus, sökande ögon, trevande händer. Spriten flödade genom blodet och jag kände mig självsäker, i kväll kunde jag lämna världsproblemen på hyllan, de kunde vänta till morgondagen. Jag dansade som om det inte fanns någon morgondag, det svarta linnet jag hade var alldeles genomsvettigt och halsen var torr av all rök som vällde ut över dansgolvet.
Mot stängning började alla leta, ingen ville gå hem ensam, alla ville ha någon att lämna med. Jag hade redan siktet inställt på Henne, hon hade detsamma på mig. Det var en snabb övertalning och sen satt vi i en taxi igen, handen på låret igen, Hennes tunga i min mun. Vi kom in genom dörren och det som följde kan ni nog gissa."

Nu kommer jag ihåg varför huvudet är så tungt. Nu önskar jag bara att jag kom ihåg var nycklarna till handklovarna hade hamnat...