tisdag 23 augusti 2011

Skrivpuff - reklamera

Sofia satt vid köksbordet, utanför föll regnet, det fullkomligt forsade ner faktiskt. Skeden skramlade mot kaffekoppen medan hon rörde runt, runt och runt i kaffet. Hon satt som i trans och tittade ut på det bedrövliga vädret. Allting hade varit toppen tills för ett år sedan. Hon hade fått sparken från ett jobb som hon älskade. Nedskärningar hette det, "vi måste skära på kulturen först, vet du". Nej, det visste hon inte, hon förstod inte varför det alltid var kulturen som var tvungen att skära ned sig först. Utan utbildning och knappt gymnasiebetyg så fanns det inte så mycket Sofia kunde göra. Hon sökte butiksjobb och städjobb, hon försökte med lite frilans inom journalistik men det gick väldigt dåligt. Det hade nu gått så långt att hon inte hade råd med hyran längre eftersom hon inte längre fick a-kassa. Hon hade inte heller någon sambo längre, kan kastades ut efter att han varit otrogen, men hennes bästa vän naturligtvis. Att be sina föräldrar om hjälp med pengar var det inte fråga om, inte för att de inte hade pengar, de var snuskigt rika. Utan för att hon ville behålla lite stolthet. Hon satt där med alla pappren från alla instanser, funderade på vad hon kunde sälja för att klara sig en månad till. Sen tänkte hon att, nej, varför skulle hon orka det, en månad hit eller dit.
Det regnade in, hon orkade inte stänga fönstret. Apatisk.
Högt för sig själv med ett snett leende på läpparna säger hon, "Jag undrar vem man ska ringa till för att man vill reklamera sitt liv?" Hon väntade sig nästan ett svar men när det inte kom något så gick hon fram till fönstret och stängde det innan hon gick in till sängen och slängde sig i den så det knakade och jämrade i den.

2 kommentarer:

  1. Ja...en sits som alltfler faktiskt hamnar i tyvärr...och varför är det kulturen som åker först...upp till kamp :-)...bra text...

    SvaraRadera
  2. Hemsk situation. "Apatisk" behöver inte skrivas ut!

    SvaraRadera