326 - Ritual

Klockan var åtta på lördagmorgon. Simon vaknade av ett ljud som ingen människa brode utstå att höra vid den tiden en lördagmorgon, gräsklipparoljud. Simon vände sig om i sängen och sträckte ut armen. Hans fru var inte där och han öppnade sakta ögonen. Solen stack direkt i hans ögon och han nästan förbannade sommaren och dess ljusa morgnar. Simon var en riktig vintermänniska och älskade mörkret att istället kunna tända ljusen och lamporna om man nu så gärna ville ha det ljust.

Simons fru var däremot en helt annan människa och älskade ljuset, hon brukade alltid gå upp tillsammans med solen och njuta av tystnaden innan Björn och Benny kom upp och skulle titta på barnprogram. Simon hade bönat och bett sin fru att inte döpa deras andra son till Benny, iallafall inte i förstanamn. Men Kristina, som var ett enormt ABBA-fan, stod fast vid att andra sonen skulle döpas Benny så då blev det så. Det blev oftast som Kristina sade. Ungefär som när Simon ville flytta till hus i ett fridfyllt skogsområde, vid en liten sjö. Kristina hade tvärt sagt nej och att hon aldrig skulle våga vara själv. Kanske var det för att Simon bävade inför tanken att alltid behöva vara där eller så var det bara som att han inte orkade diskutera det, men nu bor de i ett villområde.

Nu ligger Simon där i sängen och önskar att han hade diskuterat frågan med hus i skogen ändå. Gräsklipparljudet skar in i hjärnan på honom och solen brände hornhinnan. I skogen hade det funnits skugga och grannen hade varit för långt borta för att Simon skulle bli störd klockan åtta på lördagsmorgonen.

Simon klär sig på träningsbyxorna och t-shirten och går ner för trapporna. Han möts av den mycket underbara doften av kaffe på de tre sista trappstegen. Han går runt hörnet in i köket och möter Kristinas blick. Hon spricker genast upp i ett leende.
- Jag har redan hällt upp kaffe till dig älskling. Tänkte att du kanske kunde gå en runda med Jack sen?
- Tack älskling.
Simon klappade Jack på huvudet och satte sig sedan ner på barstolen vid köksön. Jack var ännu en kompromiss men det var en kompromiss som Simon faktiskt vunnit. Kristina ville ha en liten Jack Russell-valp och Simon hade alltid velat ha en Grand Danois. Kompromissen blev en Grand Danois som heter Jack.
- Jag går nu direkt, han verkar lite rastlös.
- Ja, precis som du, så gillar han inte gräsklipparna.
Simon skrattade lite och log mot Kristina.
- Kom nu Jack, dags för vår morgontur.
Simon började gå, första huset, där klippte mannen i huset gräset. Simon vinkar lite lätt mot honom och går vidare. Samma procedur görs för de nästkommande tio husen. Efter det tionde huset så stannar Simon. Han får känslan av att han är i en skräckfilm, en typisk Stephen King historia. En sekt som tar över ett villaområde genom olika ritualer. Lördagmorgon, klockan åtta, klippa gräset. De som inte klipper gräset och även de uppsluter till ritualen blir bespottade, utfrysta. Han tittar på Jack.
- Ska vi starta en egen ritual, Jack? Det tycker jag, vår egen ritual är att vi alltid ska se till skita utanför grannens hus tills de slutar klippa gräset så tidigt?
Jack skällde medhållande och Simon skrattade högt.