2010:3 - att kopiera

Ute i villaidyllen var det ett nästan lite kusligt lugn. Det var så otroligt kallt att till och med Jack ville vända om hemåt. Simon bara tittade på sin frusna Grand Danois och och skakade på huvudet.
- Morgonrundan är ju vår favorit, inga människor ute.
Hunden gnällde och vände tvärtom och började gå hemåt. Simon som frös rätt mycket själv tyckte att det kunde vara rätt skönt att komma hem igen. De kryssade mellan husen och det kändes alldeles för tomt, som att det hade hänt något som han inte visste något om.
När han kom in genom dörren så hade Kristina fortfarande inte tagit sig upp ur sängen. Det var förvisso väldigt tidigt men Kristina var inte den som brukade ligga och dra sig, men det hade ju varit lite fest kvällen innan. Simon och Kristina hade först lämnat barnen hos hans föräldrar och sen kört iväg till ett par vänner som bodde ute i skogen. Ute i skogen, tänkte Simon, utan grannar. Där hade dom ätit gott och spelat lite poker. Simon sjönk ner i soffan med tidningen i högsta hugg. På första sidan stod det, BESTIALISKT MORD I IDYLLEN. Simon tyckte att han kände igen husen på bilden och en ovälkommen känsla började växa i maggropen. Han bläddrade snabbt fram och där kom det fram fler bilder med hus som Simon kände igen. Det var bland annat hans eget hus på en av bilderna. Han slutade stirra på bilderna och började läsa texten. När han läst färdigt viker han ihop tidningen fint och lägger den på bordet, en tår växer fram i ögonvrån och han ger blanka fan i om det är manligt att gråta eller inte.
Simon går sakta upp för trapporna till sovrummet, till Kristina. Han sätter sig på sängkanten och Kristina, som alltid sover väldigt lätt, vaknar och tittar på honom.
- Vad har hänt Simon?
Tårarna bara faller nerför hans kinder och han stirrar ut genom fönstret.
- Men Simon vad har hänt? Är det barnen? Har något hänt med barnen?
- Nej, inget har hänt med barnen. Det är...det är...samma.
- Samma? Vad menar du Simon? Du skrämmer mig!
Hon kryper fram till Simon och håller om honom.
- Det är samma som Helena.
- Din syster? Vad menar du? Jag förstår ingenting.
- Anderssons fru har blivit mördad, på samma sätt.
Simon hulkade fram orden mellan snyftningarna.
- Han har kopierat honom. Gjort på precis samma sätt.
Simon sprang in på toaletten och spydde. Kristina satt kvar i sängen, orörlig och med tårar som rann nerför kinderna.
Ett oroligt moln lade sig över villaidyllen.