2010:9 - debutera

Solen lös in genom källarfönstret och kastade en stark strimma ljus över skrivbordet, just precis över tidningen som Niklas läste.
- Det var ju själve fan. Vad är oddsen?
Han förväntade sig nog inte ett svar och hade det kommit ett svar hade han nog inte varit så avslappnad. Han satt själv i källaren och han var ensam i huset, ensam. Niklas var en man på 46 år. Arbetslös, som staten kallade det. Semester, som hans grannar avundsjukt sade. De hade fel allihop, han hade ett jobb, men det var inget han fick betalt i pengar. Det var inget han berättade om.
Med saxen i högsta hugg så klippte han i tidningspappret, mycket noggrant. Spikraka linjer, det var viktigt för Niklas.
Källaren var liten och unken, det låg skräp precis överallt och dammet yrde bara man tittade på det. På ena väggen var där en dörr och precis bredvid dörren var trappan upp till markplan. Precis mittemot dörren, på andra väggen var där ett fönster högst upp mot taket, där solen fick chans att lysa. Precis mitt i allt skräp stod där ett nitiskt rent skrivbord. Niklas tog tidningen och kastade in den i hörnet bland lite annat skräp sedan gick han bort mot dörren. Han letade i fickan efter nyckeln och låste upp dörren. Han gick in och stängde dörren bakom sig. Han låste först dörren och sedan tände han ljuset. Ett kliniskt rent rum, utan en endaste möbel. På väggarna var ändlöst många urklipp uppsatta med pushpins i alla möjliga färger. Vid första anblicken tycktes det vara uppsatt helt utan planering, men varenda placering och varenda pushpinfärg hade en mening.
Niklas tog en ny röd pushpin från dörren och satte upp det nya urklippet på väggen mittemot dörren. "BESTIALISKT MORD I IDYLLEN". Han backade bort från väggen och tittade på några av de andra urklippen. "TREDJE MORDET! SERIEMÖRDARE?". "POLISEN STÅR UTAN SVAR!". Det pirrade nästan lite i magen när han tittade på urklippen som visade debuten, "POLISEN HAR ALDRIG SETT NÅGOT LIKNANDE".
Niklas släckte ljuset, låste upp dörren, gick ut och låste dörren igen. Han gick sakta upp för trapporna och kom in i köket. Kaffet hade kallnat lite i muggen, han satte den mikrovågsugnen i trettio sekunder. Så gott som nytt, tänkte han. Han satte sig framför tv:n i vardagsrummet och tryckte igång den. Han konstaterade ganska fort att det inte fanns så mycket att titta på. Han satte igång dvd:n och fortsatte titta på Beck. Han tyckte verkligen om Persbrandt i rollen som Gunvald, så tuff, så saklig.