Skrivpuff - Återvinning

Katja blev väldigt sällan arg, hon hetsade inte upp sig över saker som var världsliga och hon höjde aldrig rösten. Därför var det många som nu stod med öppna munnar och stora ögon medan de bevittnade något som aldrig förr hade hänt. Ingen förstod varför det hände men någon anade att Katja var på väg att få ett mentalt sammanbrott. Ingen på kontoret kände henne tillräckligt väl för att veta varför Katja nu stod och kastade plastmuggar med vatten på alla förbipasserande. Chefen som vädjade till henne att sluta med sitt lite onödiga vattenkrig hade inte heller någon aning om vad som hade hänt Katja denna dag.
- Så ja, om du kanske kan följa med in på mitt kontor Katja.
- Varför i hela fridens namn skulle jag vilja följa med dig in på kontoret? Ge mig en riktigt bra anledning annars åker hela vattentanken.
Katja måttade, vad hon tyckte var, en karatespark mot vattentanken. Vatten forsade ut över kontorsgolven och några i personalen började nu skratta lite åt sin kollega. Nervösa små fnitter dök upp lite här och var för de visste inte vad de annars skulle göra. Katja satte sig ner på det blöta golvet och lade huvudet i händerna.
- Jag försökte bara förklara vad som händer med vår planet.
- Ok, Katja, kom här.
Chefen försökte vifta bort resten av personalen som naturligtvis var alldeles för nyfikna för att återgå till sitt tråkiga monotona arbete. Han sträckte ut sin hand mot Katja som lite motvilligt tog tag i den och reste sig upp. Hon följde med chefen till hans kontor och satte sig ner på en stol. Chefen satte sig ner, mitt emot, på andra sidan skrivbordet.
- Sådär, är det någonting du behöver Katja? Har det hänt något? Behöver du vara ledig?
- Jag vill bara att vi ska använda riktigt glas istället för plast. Förstår du vad vi gör mot vår planet?
- Så allt detta handlar om...?
- Återvinning, förstår du inte det? Jag försökte förklara för Benny, som för övrigt tar vatten MED EN NY PLASTMUGG VARJE GÅNG ungefär 30 gånger om dagen, att vi måste ta hand om vår planet mer. Då skrattar han åt mig, skakar på huvudet och tar sin för dagen tjugofjärde plastmugg och fyller med vatten.
- Ja, det låter som att jag får prata med Benny om hans vanor med vattnet och fram för allt plastmuggarna.
Chefen tog till en mycket pedagogisk ton då han förstod att inte allt riktigt stod rätt till med Katja.
- Katja, det kanske är någon jag ska ringa som kan hämta dig.
- Jag vill inte bli hämtad, jag vill gärna fortsätta jobba om det går bra. Jag var mitt uppe i ett projekt.
- Jo, det låter ju mycket bra Katja, men jag tror att du behöver vila dig lite idag.
- Varför skulle jag behöva vila mig?!
Katja höjde rösten och chefen tyckte sig se en viss galenskap i ögonen på Katja som han blev rädd för.
- Nej, det är naturligtvis helt upp till dig, Katja. Då kanske du ska gå ut till ditt skrivbord och fortsätta på ditt projekt.
- Ja, gärna det.
Till chefens lättnad skulle Katja precis gå ut då dörren till kontoret öppnas.
- Vad gör du här, Jan?
- Du glömde något i morse, Katja.
Jan vände sig mot chefen som han aldrig förr hade träffat och bad om ursäkt för allt som hade hänt och han skulle naturligtvis stå för eventuella kostnader som det hade medfört. Chefen stod bara och nickade och lyssnade medan Katja fick några piller av Jan som hon genast svalde.
- Då fortsätter jag jobba då.
Katja gick ut genom dörren och chefen vände sig mot Jan för att få svar på några frågor han hade.