skrivpuff - att läka

Tiden läker alla sår säger de som vet något. Jan visste att det var skitsnack, tiden gör bara att man glömmer hur stora sår man fått. Förtränger, förnekar, förgör, förstör. Jan kände sig lite som ett stort, varigt, infekterat sår när han gick på ICA och handlade. Han hade inte någon inköpslista och gick lite förvirrat i alla gångarna. Vad skulle han egentligen handla, behövde han egentligen handla något, vad gjorde det om det fanns någon mat hemma, egentligen? Han slog ifrån sig tankarna och gick mot delikatessen där han visste att Katja stod och beordrade expediten att skära upp både det ena och det andra. Bara tre skivor av allt dock, aldrig mer än tre skivor, aldrig mindre heller. Jan hade försökt att få henne att sluta med sitt delikatessbeteende, men utan någon framgång. Framgång var inte direkt någon som Jan kände hörde ihop med hans liv.
- Är du färdig nu Katja?
- Snart, jag ska bara ha tre skivor kokt medwurst också.
Expediten såg ut som att hon ville hoppa över disken och skiva upp Katja istället men hon plockade upp medwursten, log ett stelt leende mot Katja och skivade tre skivor.
- Tack.
Katja fick sitt paket med alla pålägg och lade ner det i vagnen, på höger sida. På höger sida lade Katja allting som en gång hade levt. På vänster sida lade hon allting som kom från någon som hade levt, exempelvis mjölk. Längst ifrån i vagnen lade hon allt som kom från växter och naturen. Jan hade lärt sig att lägga allting på sin plats, man visste aldrig riktigt vad som kunde hända när man inte följde Katjas rutiner. Det var egentligen ett mirakel att det inte hade hänt någon incident tidigare på Katjas jobb.
- Är vi färdiga nu brorsan?
- Ja, det tror jag att vi är faktiskt. Vi ska bara in om apoteket också sen kör vi hem.
- Gud vad bra, jag måste läsa färdigt boken och göra mig redo för jobbet i morgon.
- Ja.
- Tror du mamma kommer och hälsar på idag?
Jan suckade och tittade på Katja.
- Nej, Katja, det tror jag inte. Jag har ju sagt att hon och pappa inte finns längre.
- Så de kommer inte idag då alltså?
- Nej.
- Inte i morgon heller? För jag skulle kunna laga något extra gott.
- Nej, förmodligen dyker de inte upp i morgon heller Katja.
- Nästa helg kommer de, det vet jag.
- Ok, vi går till kassan nu.
Jan kände att han hade kunnat strypa sin egen syster framför alla kunder och expediter och övervakningskameror. Han hade inte haft några problem som helst med det. Om det inte varit för de sista orden deras mamma hade sagt till honom. "Ta nu hand om henne Jan". Det hade han gjort, länge nog.