fredag 27 maj 2011

Skrivpuff - Spektakel

Emelie och hennes vänner hade varit uppe sen tidig morgon, fnittrat och smuttat på champagne och skrattat. Allt medan de fixade Emelies klänning och hennes hår, inför bröllopet som skulle gå av stapeln lite senare. De pratade om svunna tider om gamla pojkvänner, vilka gamla pojkvänner de kunde dela information om. Alla var naturligtvis rörande överens om att Emelie hade hittat storvinsten, Jakob var den där killen som alla tjejer som drömde om. Han hade allt, ja rörande överens var de. Bröllopet var stort och påkostat, 120 gäster och fri sprit, här sparades det inte på krutet. Jakob hade sagt att Emelie skulle alltid komma ihåg deras bröllop och framförallt så skulle alla andra komma ihåg det. Det var stort, det var pampigt, det var lite ihåligt.

Emelie satt framför spegeln och i hörnet såg hon Jessika, sin äldsta vän. Medan alla de andra skrattade och och drog i Emelies hår hit och dit så satt hon där, i en stol och såg ledsen ut. Emelie önskade så att de två kunde få ha en stund för sig själv innan vigseln skulle börja. Det var så mycket hon ville säga henne, just nu ville hon bara veta varför hon var så ledsen.

Jessika satt och beundrade hela spektaklet från stolen i hörnet. Alla tjejerna som pratade om killarna de varit med, killarna de delat, storlekar och otrohet. De pratade som om de inte skämdes och hon avundades dem. Hon behövde prata med Emelie innan vigseln men visste inte hur det skulle gå till, hur hon skulle kunna få bort alla de hormonstinna, något berusade väninnorna.

- Jag behöver gå på toa och jag behöver hjälp med klänningen. Kan inte Jessika hjälpa mig medan ni andra hittar något blått, något lånat och något gammalt.
- Absolut.

- Det här spektaklet börjar bli för stort.
Jessika bara nickade till svar.
- Ska jag hjälpa dig med klänningen eller?
- Nej, jag behövde berätta något.
- Jag är gravid.
Emelie stannade upp och bara tittade på Jessika.
- Då hjälper det inte mycket att jag är kär i dig då.
Både Emelie och Jessika stod och gapade och tittade på varandra.
- Du ska för helvete gifta dig idag, Emelie.
- Jag vet, jag vet. Vem är pappan?
Jessika vände sig om mot dörren och öppnade samtidigt som hon svarade.
- Jakob.
Emelie borde blivit arg, men hon kände bara samma tomrum som hon gjort innan. När hon gick upp mot altaret och Jakob några timmar senare kände hon ingenting. Allting var bara yta, glättig yta, teflon.

2 kommentarer:

  1. "Det var stort, det var pampigt, det var lite ihåligt."

    Jobbig situation, minst sagt.

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra text med oväntad twist. Fångade mig direkt, och slutraderna tilltalar mig särskilt.
    Skilsmässan lär inte dröja länge på sig där inte...

    SvaraRadera