Skrivpuff - ängslan

Birgitta och Bengt satt vid varsin ände vid köksbordet.
- Nej, nu börjar nyhetsmorgon, jag dricker resten av kaffet inne i vardagsrummet.
- Gör så, jag ska göra i ordning frukost till Katja och Jan.
- Jan är inte hemma.
- Var är han då?
- Han sov över hos en vän?
- Sov han över hos den där flickan nu igen?
- Äsch, Birgitta, låt honom vara, han är ung och kär. Det kommer du ihåg hur det var väl.
Bengt blinkade mot Birgitta innan han tog sin kaffekopp och gick in till vardagsrummet. Birgitta kom mycket väl ihåg hur det var, även om det kändes som flera livstider sedan hon kände sig kär. När man var kär då var allting så lätt, alla fel och brister översågs med leende och kyssar. Bengt hade inte ens pussat på Birgitta på säkert två veckor, allting gick på rutin. Birgitta hade intalat sig själv att det var så det blev med åren. De skrattade knappt längre, iallafall inte tillsammans. Hon hörde ofta Bengt skratta i telefonen, hon undrade så vem han pratade med.
- Mamma, vad blir det till frukost.
- Det blir gröt.
- Ja, vad gott.
Katja satte sig ner bredvid Birgitta och följde hennes varje rörelse.
- Vad ska vi göra idag, mamma?
- Jag ska iväg till läkaren så du ska spendera dagen med din pappa. Du får fråga honom vad ni ska göra.
- Jag vill inte, kan jag inte följa med dig till läkaren? Jag träffar läkare hela tiden.
- Det är en annan sorts läkare som mamma ska till, du kommer förstå när du blir lite äldre.
Bengt kom ut i köket för att hämta lite mer kaffe och sade godmorgon till Katja, hon svarade inte honom. Birgitta hade märkt att Katja drog sig undan Bengt mer och mer, nästan ignorerade honom. Hon trodde att det berodde på att Bengt alltid sade högt och tydligt att Katja bara var problem, att de behövde hjälp med henne. Så var det inte, men det visste inte Birgitta någonting om. Hon kände sig bara ängslig och orolig för Katjas skull.

Jan gick med snabba steg hemåt, han hade naturligtvis glömt den viktigaste boken till plugget hemma och var tvungen att hämta den innan han började. Han tänkte på natten, att han förlorat oskulden, att både hans mamma och pappa skulle bli galna om de fick reda på det. Men han skulle gifta sig med Pia, det hade han redan bestämt. De hade redan pratat om det. Han satte nyckeln i dörren och öppnade.
- Hallå! Det är bara jag, jag glömde en bok igår.
Jan stegade in och upp för trapporna till sitt rum, hämtade boken och sprang ner för trapporna igen. Han var nästan ute genom dörren när han gick tillbaka igen.
- Hallå! Hörde ni?
När han inte fick något svar gick han mot köket, han hörde systerns snyftningar och sprang fram till henne vid köksbänken. När han kommer närmre ser han att Katja är täckt med blod, han ser sin mammas morgontofflor lite längre bakom bänken. Han vänder snabbt bort huvudet och håller om sin syster.
- Så ja, allt kommer bli bra, allt kommer bli bra.
Sakta tar Jan kniven ur Katjas hand och skjuter iväg den längs golvet. Han fäller några tysta tårar.